Doodlar har något vi kallar för blandpäls. Denna pälstyp är ofta ganska svår att sköta och tovar sig lätt då den har egenskaper från flera olika pälstyper. I den här artikeln kommer vi främst att utgå ifrån den vanligaste typen av doodle, nämligen labradoodle. Denna blandning av pudel och labrador kan se ut på många olika vis. Kombinationen av konstant växande pudelpäls och fällande labradorpäls kan orsaka svårigheter i pälsvården. Nedan går vi igenom de olika varianterna samt hur dessa lättast underhålls.
Krullig päls/ullpäls
Många labradoodles får päls mer lik pudelpäls, det vill säga krullig och växande utan maxlängd. Ofta fäller dessa hundar även om du inte ser det. Underullen från labradorgenerna släpper från kroppen men fastnar i den växande pudelpälsen. Detta gör att hunden upplevs vara fällfri trots att den inte är det. När underullen släpper och fastnar bildas det snabbt små tovor. Därför är det viktigt att regelbundet borsta igenom hela hunden för att undvika att småtovorna klumpar ihop sig till större smärtsamma knutor. Använd en stålkam för att känna igenom pälsen. Fastnar kammen sitter där små tovor längst in i underullen, dessa går ofta inte att se från utsidan när du bara tittar på hunden. Är tovorna små går de för det mesta att dra loss med stålkammen utan att orsaka hunden obehag. Om de däremot sitter så hårt att de inte lossnar med kammen bör du borsta på problemområdet med en karda tills dess att kammen kan ta sig igenom utan problem. Om hunden ska ha lång päls bör detta göras minst tre gånger i veckan. För att underlätta urborstningen kan du med fördel bada och föna hunden. Att borsta och föna samtidigt hjälper tovorna att släppa.
Fleecepäls
Denna pälsvariant är rakare än den krulliga ullpälsen och kan vara mer eller mindre lockig. Den är generellt lite lättare att sköta, dock ska även denna borstas regelbundet för att undvika knutor. Kammen är återigen din bästa vän. Denna päls är likt den tidigare nämna varianten en växande päls utan maxlängd. Hundar av det här slaget behöver därför klippas regelbundet (vänta helst inte längre än 6-8 veckor mellan klippningarna för att hålla hunden fin och undvika tovor). Även dessa kan fälla i mer eller mindre mängder. Behöver du hjälp att klippa din hund går det bra att boka en tid i vår salong där vi ser till att just dina önskemål blir mötta.
Sträv/slät päls
Den här varianten är mycket lik labradorens päls, men blir något längre och grövre. Den fäller mycket men kräver utöver det ingen avancerad pälsvård.
Börja tidigt
Då dessa hundar generellt kommer att kräva mycket pälsvård livet ut är det viktigt att börja tidigt. Vänj valpen redan från 8 veckors ålder vid att borstas, badas och fönas. Första klippningen på salong brukar vara lämplig vid 12-14 veckors ålder. Som första klippning rekommenderar vi en ”bamseklippning”, då klipps hela hunden med sax för hand. Detta för att inte överväldiga valpen med maskiner och verktyg. Dessutom innebär denna klippning att hunden får behålla ett fluffigt och valpigt utseende. Det är också bra att besöka salongen för mindre behandlingar så som klo- och tassklipp i början för att valpen ska lära sig att det är en del av livet att gå på salong. Det ska vara en positiv upplevelse för hunden. Vi erbjuder även valpträning för den som önskar vänja in valpen i lugn och ro.
För att kunna hålla din doodle fluffig, fin och tovfri bör du inte vänta längre än 6-8 veckor mellan klippningarna och salongbesöken. Vi erbjuder även pälsutredningar i vår salong där hunden badas, fönas och pälsen borstas ut ordentligt för den som har svårt att göra detta hemma.
Se upp för valppälsbytet!
När valpen når en viss ålder, ofta kring 6-12 månader beroende på storlek börjar valppälsen bytas ut mot vuxenpäls. När detta sker kommer tovorna fort. Detta kommer som en chock för många då pälsen tidigare varit ganska lättskött. När pälsen börjar byta struktur är det extra viktigt att borsta ordentligt, gärna varje dag. Försök att göra borstningen till en rutin, kanske en mysig stund tillsammans med hunden i soffan på kvällen.
Vad gör jag om det blir för tovigt?
Ibland händer saker som gör att vi inte hinner med våra vardagliga rutiner. Rätt vad det är har hunden många svåra tovor som är omöjliga att borsta ut utan att orsaka hunden kraftigt obehag. I sådana fall behöver pälsen rakas ner. Detta är inget ovanligt och händer även de bästa ibland. Pälsen växer tillbaka igen och ger möjlighet till att börja om på nytt. Nedan visas lite bilder på hur det kn se ut när tovor inte borstats ut på djupet. I dessa fall är en nedrakning det enda rätta för hundens välmående.
Stålkammen och kardan är dina två bästa verktyg i kampen mot tovor. Mer om vilka verktyg som finns samt deras funktion kan du läsa om i ”Pälsvård och komplikationer”.
