De faktorer som har störst påverkan på kaninens välfärd är de som kan kopplas till vildkaninens beteenden och behov. Enligt L80 (den föreskrift som reglerar hur kaniner ska hållas) ska kaniner ha en för sysselsättning berikad miljö, alltså bör alla kaniner kunna sysselsätta sig och slippa tristess. Här kommer tips på hur du kan göra din kanins liv bättre utifrån vad vi vet om vildkaninens behov.
Födosöksbeteenden
Vildkaninen spenderar mycket tid åt att äta, detta bör den även få göra i fångenskap. På grund av detta så kan ägaren lätt skapa en naturlig sysselsättning för kaninen genom att sprida ut kraftfodret istället för att ge det i en skål. Även hö serveras med fördel på olika ställen och på olika sätt för att utmana och stimulera kaninen Att ständigt äta lågkalori- och högfiberföda är bra för hälsan och motverkar tristess.
Gnagbehov
Kaniner behöver gnaga för att inte tänderna ska bli för långa. Därför måste det finnas möjlighet att gnaga i dess levnadsmiljö. Hö och pinnar är bra för detta ändamål.
Grävbehov och behov av gömställen
Eftersom vildkaninen är ett så utpräglat bytesdjur är dess hålor och gångar mycket viktiga för dess överlevnad. Eftersom tamkaninen är så pass lik sin förfader till instinkter så är det viktigt att tänka på att ge kaninen möjlighet att gömma sig även i fångenskap. Därför är det lämpligt att ge kaninerna en jordhög, en grävlåda eller liknande där de kan gräva ordentligt. Möjligen kan grävbehovet minska om kaninen har tillgång till bra tunnlar och gömställen, eftersom behovet finns för att skapa sådana.
Kaniner blir lätt osäkra på stora, öppna ytor om de inte har någonstans att gömma sig. Därför är det viktigt att ge kaninen tillgång till gömställen för att ytan som den har tillgång till ska utnyttjas maximalt. Exempel på bra gömställen är en täckt kattlåda, en papplåda, en liggande soptunna, tunnlar eller hyllplan.
Rörelsebehov
Alla djur har ett behov av att röra sig för att må bra, så även kaninen. Vildkaniner rör sig enormt mycket i förhållande till vad de flesta tamkaniner får göra, vilket kan ge välfärdsproblem för tamkaninen. En stillasittande kanin kan få en rad smärtsamma sjukdomar. Därför måste ytan vara av högsta prioritet när man planerar kaninens levnadsmiljö. Den ska vara så stor att kaninen kan springa och skutta i olika hastighet och så hög/bred att den kan sträcka ut sig åt alla håll. RWAF (Rabbit Welfare Association and Fund) har kommit fram till att en normalstor kanin behöver 180 cm för att kunna ta tre vanliga skutt. Dessutom är det viktigt att underlaget är stabilt så att kaninen kan utföra sin rörelserepertoar utan att skada sig.
Lek är beteenden som är slumpvisa, oförutsägbara och kopplade till ett riktigt beteende, men beteendet utförs inte i rätt sammanhang. Lek är träning inför det riktiga livet. Eftersom kaniner är bytesdjur leker de flyktlekar. De springer fort, byter riktning och kastar sig upp i luften. För att kaninen ska kunna leka krävs det alltså att den har en hel del utrymme.
Övrigt
Kaniner har som tidigare nämnts ett behov av att kunna gömma sig, men de har även ett behov av att kunna ta sig upp på saker och spana ut över sin omgivning. Forskning visar att kaniner gärna på upphöjda platser. Detta är något som kaninerna i Sverige ska ha tillgång till enligt L80.
Kaniner har ett nyfiket sinne och det är därför positivt för dem att få utforska nya saker. Bomiljön kan med fördel ändras lite då och då, men inte för mycket på en gång.
Om kaniner får tillgång till olika berikningar (hö, sitthyllor, tunnlar o.s.v.) så använder de dessa i stor utsträckning. Detta tyder på att berikningarna motverkar tristess och därför är positiva för välfärden.
