Hunden är inte en varg

Hunden är inte en varg

Även ur ett sällskapsdjursperspektiv lever hunden på många sätt närmare oss människor än något annat djur. De går dit vi går, de tittar på tv med oss, de sover med oss och vi har otaliga gemensamma aktiviteter där hund och människa samarbetar mot ett gemensamt mål. Finns vargen kvar där inne?

Även ur ett sällskapsdjursperspektiv lever hunden på många sätt närmare oss människor än något annat djur. De går dit vi går, de tittar på tv med oss, de sover med oss och vi har otaliga gemensamma aktiviteter där hund och människa samarbetar mot ett gemensamt mål.

Vår domesticering av hunden har lett till en helt unik variation inom en enda art gällande utseende och beteende. Trots det finner forskare att de flesta av hundens beteenden och förmågor kommer direkt från vargen, de har omformats snarare än skapats på nytt. Till exempel är vallning en del av vargens jaktbeteende, men det används nu på ett lite annorlunda sätt tillsammans med människan. När det kommer till frågan om vad som är hundens naturliga beteende får man därför slå ihop studier på varg, förvildade hundar och raskunskap.

Jaktbeteende

Vargens jaktbeteende är komplext och består bland annat av sökande, spårande, förföljande, vallande, jagande, fångande och hantering av bytet. Generellt består förvildade hundars sökande efter föda av att leta upp och välja bland människans avfall eftersom de oftast lever inuti mänskliga samhällen. De jagar även små byten och mer sällan ger de sig på storvilt - även om det kan hända. Jakten är sällan koordinerad med andra individer utan sker nästan alltid ensam, troligen eftersom de ofta jagar så pass små byten.

Flocken

En vargflocks storlek varierar över tid eftersom en flock består av en familj med nytillskott och regelbunden utvandring av äldre valpar i åldern mellan 9 månader till 3 år. Det är svårt att bestämma den exakta storleken på en förvildad hundgrupp, mest för att forskarna inte är riktigt överens om när en samling hundar blir en flock och när de bara är på samma plats. Troligen består stabila grupper oftast av mellan 2 och 6 individer, men de kan också vara många fler beroende på förutsättningar i miljön. Hundar uppvisar många olika parningsstilar, allt från monogami, polygami, polyandri och promiskuitet har observerats. Honor med valpar föder sina ungar en bit bort från gruppen och får sällan hjälp av andra hundar under de första tre månaderna. Därefter återvänder hon till gruppen tillsammans med sina valpar.

Relationen med människan

En av de stora skillnaderna mellan dagens hund och vargen är dess förmåga att tycka om, samarbeta med och förstå människor. Hundar accepterar oftast att människan styr och ställer i deras liv. Vi bestämmer när de ska sova, gå ut, äta, vem de ska hälsa på och när de ska få ungar. De har utvecklat skällande på ett sätt som inte vargar gjort, troligen för att kommunicera med oss människor. Alla förändringar från vargen har kanske inte blivit till hundens fördel, de är i vissa aspekter helt beroende av människan för stöd – medan vargen är mer självständig.  Därmed inte sagt att hunden är en ”sämre” version av vargen. Den är en väl anpassad art till sin egen naturliga miljö; ett liv tillsammans med människan.