De senaste 100 åren har fokus i hundavel glidit över mot utseende, snarare än arbete. Det är lätt att glömma att bakom pumins fluffiga ansikte, eller golden retrieverns vänliga blick finns en arbetande hjärna som kräver ett syfte i livet! Trots 100 år av, i många fall, utseendefixerad avel så ligger många hundratals – ibland tusentals – år av funktionsavel kvar i generna. Arvet att arbeta är starkt!
Genom raskunskap får du veta vad du kan förvänta dig av din hund. Kanske har du en matkräsen vinthund, en lättstressad vallhund eller en tibetansk spaniel som skäller outtröttligt när främmande kommer på besök. Ofta kan vi härleda ”problembeteenden” till beteenden som just den rasen är avlad för, men som vi glömt bort att räkna med. Olika raser har vissa ”predisponerade beteenden”, beteenden som uppkommer lättare hos dem än hos andra raser. Det påverkar också inlärning. En retriever har lättare för att lära sig apportera, en spaniel har svårare att lära sig gå fint i koppel. Med raskunskap vet du var du ska lägga extra fokus och hur du ska träna.
Med allt detta sagt finns det självklart individer inom en ras som inte alls stämmer med sin rasbeskrivning. Alla rasbeskrivningar är generella, utan hänsyn till individuell variation. Plötsligt får vi fram en siberian huskey som inte alls förstår sig på drag, eller en border collie som inte älskar att jobba. Erfarenheter och träning påverkar också hundens beteende. Men, för det mesta kommer en border collie tagga till vid åsynen av får och en huskey kommer vilja dra. Det får vi helt enkelt räkna med.
