I Sverige har vi en väl utvecklad djurskyddslag som reglerar vad vi får och inte får göra med våra sällskapsdjur samt hur de ska hållas för att må bra. I lagen står det bland annat:
”sällskapsfåglar av arter som i naturen inte lever solitärt ska hållas i par eller i grupp i ett gemensamt förvaringsutrymme. Om en fågel är onormalt aggressiv mot andra fåglar så att det finns en uppenbar risk att den skadar dem, får den utan hinder av första stycket hållas ensam i ett separat utrymme. Den ska dock kunna kommunicera visuellt och verbalt med en eller flera individer som tillhör samma art eller släkte. Första stycket gäller inte om fåglarnas behov av att vara tillsammans med andra fåglar istället tillfredsställs genom kontakt med människor.” (SJVFS 2019:15, L80, KAP 6, 1§)
Detta kan ses som något av en gråzon i lagen. För att på ett bra sätt kunna tolka lagen bör man därför först se till artens specifika sociala behov. För en undulat till exempel är det naturliga att spendera all vaken tid med den utvalda partners och flocken. För undulaten är verbal kommunikation och intim kontakt så som fjäderputsning mycket viktig. För att tidsmässigt kunna ersätta en fågelkompis bör ägaren därmed spendera minst 10 timmar av den vakna tiden med fågeln. Oavsett hur mycket tid man kan spendera med fågeln är det dock svårt att ersätta det intima samt kommunikationsbiten. Det bör därmed anses vara oenigt med djurskyddslagen att hålla fåglar själva i de allra flesta fall.
Problem som kan uppstå vid ensamhållning av fåglar
Förr i tiden var det vanligt att fåglar hölls ensamma. Detta har dock ändrats med tiden i takt med att vi lärt oss mer om fåglarnas sociala beteenden och behov. Länge har det cirkulerat en gammal myt om att en fågel blir mer tam om den bor ensam, detta stämmer inte och är ett förlegat tankesätt. Fåglar som har hållits ensamma uppvisar ofta en rad problembeteenen som direkt följd av onaturlig människoprägel. Detta är vanligt hos framför allt äldre handmatade fåglar. Några av de vanligaste problemen hos ensamfåglar är stark separationsångest, sexuella frustrationer i samband med sexuell prägling på människor samt aggressioner till följd av det tidigare nämnda. En fågel som bor ensam med människor tenderar att välja en människa som partner och fastnar lätt i en onaturlig häckcykel. Detta uppvisas ofta i form av extremt beskydd av den utvalda personen samt aggressiva utfall mot personer eller djur som kommer för nära den valda personen. Detta beteende är ofta mycket svårt att bryta. Dessutom mår fågeln väldigt dåligt varje gång den utvalda personen måste lämna hemmet för att jobba, handla, gå till skolan eller dylikt. Att vara ifrån sin partner är nämligen mycket onaturligt för fågeln. Ofta visar fågeln inte sin ångest över att bli lämnad mer än i form av att skrika när den inte kan se sin person. I vissa fall kan stressen och ångesten dock bli så stor att fågeln börjar plocka sig själv.
Vad gör jag om min fågel är aggressiv mot andra fåglar?
Att introducera en artfrände till en fågel som länge varit ensam kan vara svårt. Hur svårt det är beror bland annat på arten, hur länge fågeln varit ensam, hur gammal den är samt huruvida individen är territoriell av sig. Unga fåglar som ännu inte nått könsmognad och som har haft en normal uppväxt med andra artfränder är nästan alltid enkla att föra ihop med nya fåglar av samma art. Om en fågel har suttit ensam länge kan den vara något territoriell och beskyddande av vissa föremål i hemmet. En sådan här fågel kan behöva några dagar eller veckor på sig att vänja sig vid sin nya kompis och bör oftast inte dela bur med den nya fågeln i början utan istället träffas på ett mer neutralt område, tex löst i vardagsrummet. Även om en fågel är skeptisk till sin nya artfrände den första tiden brukar den efter att den vant sig verkligen uppskatta det nya sällskapet. Du kommer märka att fågeln blir gladare och livligare med sin nya kompis i längden. Det finns givetvis undantag, detta är vanligt bland äldre fåglar som varit ensamma i 20-30 år och är starkt präglade på människor. En sådan fågel kan i vissa fall må bättre av att fortsätta vara själv med förutsättningar att den valda personen alltid finns nära. Det finns dock ingen bra anledning till att hålla en ungfågel med normala förutsättningar ensam. Det kommer att gynna både fåglarna och dig som ägare att hålla fåglarna tillsammans. Två fåglar som lever tillsammans kommer bli lika sociala och tama som en ensam fågel. De kommer dock som oftast se varandra som partners och se människor snarare som en del av flocken. På detta vis slipper du de hormonella aggressionerna och sexuella frustrationerna från fågelns håll, samt att den har någon att umgås med när ingen är hemma.
Måste fågeln ha en kompis av samma art?
För de allra flesta fåglar som inte har problem sedan tidigare fungerar en artfrände allra bäst. De pratar samma språk, har samma beteenden och förstår varandra. Om det av någon anledning inte fungerar att ha två fåglar av samma art bör man åtminstone ha två arter som är relativt lika i beteende och storlek. Två olika arter av conurer skulle med andra ord kunna fungera fint tillsammans då de är så pass lika. Däremot är inte en undulat och rosella den bästa kombinationen då de med största sannolikhet inte kommer att förstå varandra eftersom att de har olika beteenden och behov.
Kort och gott är det i princip alltid bäst att hålla fåglar tillsammans och i de allra flesta fall med en kompis av samma eller närbesläktad art. För att undvika beteendeproblem och svårigheter att introducera nya fåglar bör fåglarna om möjligt införskaffas samtidigt eller inom så kort tid som möjligt. Hur du går tillväga för att tämja dina nya fåglar och för att få dem trygga i sin nya hemmiljö kan du läsa mer om i ”Hur man tämjer en fågel”
