Lite grovt brukar arter delas in i ”voljärfåglar” och ”tamfåglar”. Vilka som tillhör var är lite upp till var och en att avgöra. De flesta arter kan hållas både som utpräglade voljärfåglar eller som tamfåglar. En "voljärfågel" är en fågel som vuxit upp i och bor i en voljär. Den är inte tam och är enbart till för att tittas på eller avlas på, kort och gott. Det finns egentligen inga bestämda voljär- respektive husdjursarter. En del arter är dock mer lämpliga och lockande som husdjur. Många sydamerikanska arter till exempel är extremt sociala. Arter som naturligt lever i mindre grupper, som håller sig till en partner och som vanligtvis har mycket fysisk kontakt med sina artfränder är mer troliga att söka kontakt med människor och bli keliga och sociala. Arter som naturligt lever i större grupper, inte har någon bestämd partner livet ut, samt inte naturligt söker fysisk kontakt är oftast mer lämpliga som voljärfåglar.
Arter ur den första kategorin är ofta väldigt högljudda då ropen är en social förstärkare. Arter ur den andra gruppen är ofta väldigt färgstarka och relativt tysta (jämfört med många andra arter). Arter ur den andra kategorin är generellt också ofta väldigt flyktiga och lättskrämda. Många skulle därför finna det både tråkigt och svårt att ha arter ur den andra kategorin som husdjur. Ska man däremot bara ha dem i voljär för att titta på är den andra kategorin mer lockande då de som sagt ofta är både färgstarkare och tystare.
Vilken art som passa just dig beror alltså på vad du vill ha fågeln till och vad du vill få ut av den. Exempel på några mindre arter ur den grupp som normalt klassas som sällskapsfåglar är nymfparakit, solparakit, grönkindad conura, vitbukspapegoja, dvärgpapegoja och morhuvad papegoja. Dessa söker sig ofta till människor och blir enkelt tama, mycket orädda och i många fall också keliga.
Utöver de sociala aspekterna finns det mycket annat att tänka på. Bor du i lägenhet eller i ett trångt bostadsområde lämpar det sig sällan med mycket högljudda arter eller stora arter som kräver stora ytor för att må bra, så som till exempel kakaduor och aror. Även om du bor lämpligt utan grannar som kan bli störda måste du vara säker på att du själv klarar av ljudnivån hos den valda arten. En moluccankakadua kan skrika i upp mot 135db, alltså högre än ljudet från en tjutande ambulans och nästan i nivå med ett jetflygplan som landar på 140db. Endast 105db krävs för att räknas som direkt skadligt för hörseln.
Papegojfåglar över lag är också gjorda för att gnaga och förstör allt i sin väg. Ju större näbb, desto mer förstör den. En större fågel så som en amazon, jako, kakadua eller ara kan med enkelhet tugga sönder allt ifrån stolar och bord till mobiler, datorer, väggar och golv.
Utöver det redan nämnda har fåglar också ett helt annat matspjälkningssystem än vi har och producerar därmed väldigt mycket avföring. En undulat uträttar sina behov cirka 40-50 gånger om dagen och en ara omkring 20 gånger dagligen. Det blir alltså mycket att städa. Då det är extremt viktigt för tamfåglar att få spendera tid med att flyga fritt dagligen får du räkna med att städa rent både golv och möbler regelbundet om du inte har tillgång till en stor voljär utomhus där fåglarna kan vistas och flyga fritt.
Det finns alltså mycket man bör tänka på innan man bestämmer vilken fågel som ska få bli del av familjen. Var noga med att läsa på om just den art som intresserar dig. Beroende på val av art kan det vara ett beslut som påverkar ditt liv i 50 år framöver. När du väl har hittat den art som passar just dig kommer ni kunna ge varandra livslång glädje.
