Kungspytonen kommer ursprungligen från de nordöstra delarna av Afrika men förekommer även i de centrala delarna av kontinenten. De är relativt korta och robusta ormar. Honorna blir något större än hanarna och kan uppnå en längd på 150 centimeter och som vanligast en vikt på tre till fyra kilogram. Som oftast landar de på ca två till tre kilo.
Terrarium och skötsel
Dessa vackra ormar är relativt lättskötta och tåliga. Dock kan de vara något lättstressade och skygga, se därför till att ha gott om gömställen i terrariet så att omen kan känna sig trygg. Vattenskålen ska diskas, den får inte vara slemmig, ormen ska ha tillgång till färskt vatten varje dag. Temperaturen i terrariet bör ligga på 25-26 grader på den kalla sidan och 31-32 grader på den varma sidan. Luftfuktigheten bör vara 40-50% med en höjning till 60 % vid öms. Ett enkelt sätt att tillgodose mikroklimat är att hålla ena sidan av terrariet fuktigt och andra sidan torr, förutsatt att terrariet inte är ett bioterrarium. Vid öms fuktas terrariet med fördel lite extra. En frisk orm behöver aldrig badas, det medför endast stress. Om fuktigheten hålls rätt i terrariet kommer ormen att ömsa som den ska, det vill säga med ett långt helt skinn. Ömsar ormen i småbitar är terrariet för torrt. När du ser att ormen börjar få en grå ton i färgen och mjölkiga ögon, fukta extra fram till dess att ormen börjat ömsa.
Utfodring
Till skillnad från snokar äter kungspyton större byten mer sällan, istället för flera mindre byten vid samma tillfälle. Detta på grund av att matspjälkningen är uppbyggt på ett sådant sett att endast ett byte smälts i taget. Ormar kan ta betydligt större byten än vad många tror vid första anblicken. Var inte rädd för att ge stora bytesdjur. Om ormen tycker att bytet är för stort sväljer den det inte.
En vuxen kungspyton behöver inte mat mer än en gång i månaden. Små juveniler kan matas något oftare. Viktigt att tänka på är att dessa är energisnåla djur som lätt blir överviktiga. Övervikt bland ormar är ett av de vanligast förekommande problemen i fångenskap. En orm lagrar inte fett på samma vis som däggdjur gör och kan därmed vara överviktiga även om det inte syns för blotta ögat. När det väl börjar synas klassas de som kraftigt överviktiga.
Övrigt
De flesta reptiler, däribland kungspyton, är ensamlevande djur och mår inte bra av kontakt med andra levande individer. Det händer att ormar som bott tillsammans i flera år utan problem äter upp varandra vilket i de flesta fall resulterar i att båda dör. I naturen umgås de endast med sin egen art vid parning. Det rekommenderas därför att hålla ormarna åtskilda annat än vid parning. Kungspyton kan vara relativt lättstressade och är kända för att matvägra. Om detta skulle hända behöver du dock inte oroa dig. En vuxen orm i bra kondition klarar sig utan problem i flera månader, ja rent av ett helt år utan mat. Det viktiga är att ta reda på orsaken till matvägran och åtgärda det för att sedan ge ormen lugn och ro samt tid till att återhämta sig. Vid matvägran är det viktigt att undvika all onödig hantering då detta bidrager till mer stress för ormen.
